literature

galaxens oga

Deviation Actions

cynderplayer's avatar
By
Published:
578 Views

Literature Text

GALAXENS ÖGA

Sera den modiga av Grox imperiet ramlade ur sängen med en duns. Cornelia den vackra av Gullis imperiet kom rusande in i Seras rum och undrade vad som hänt. Bara en mardröm. sa Sera yrvaket och gick tillbaka till sängen. Cornelia dröjde sig kvar i rummet vid Seras sida.
- Cornelia vad är det? Undrade Sera.
Sera fick inget svar, tillslut svarade Cornelia och sa att hon också hade haft en mardröm. Innan Cornelia han berätta om sin dröm så hördes en hög duns från Erons rum. Cornelia och Sera skyndade sig dit och uppstekte att Eron också hade ramlat ur sin säng problemet var att Eron har en ganska hög säng eftersom han är ledare för Gullis imperiet. Ett aj och en masa ord man inte ens ska nämna hördes från rummet nu var Eron antagligen inte särskilt glad. Eron hade drömt en mardröm det konstiga var att han hade drömt exakt samma dröm som Cornelia och Sera hade drömt. Det skulle snar visa sig att det var allt anat en bara en dröm. På morgonen var det ett åskväder som skymde all sikt och hindrade alla skepp på Gullis hemplanet att lyfta. Efter några dar hade vädret fortfarande inte klarnat tvärsom så blev det värre och värre, Cornelia undrade om det någonsin skulle klarna upp. Forskarna kom med meddelandet att det har skett en förändring i galaxens mitt det var den första på 5000000000 miljoner år Cornelia gjorde sig beredd att resa man det intensiva åskvädret hindrade henne från att lyfta. Efter en tid som kändes som 1 miljon år som i skälva verket var en vecka så kunde Cornelia äntligen lyfta men inte utan Sera och Eron och så var dom på väg mot galaxens öga. Det verkade som om det svarta hålet i galaxens mitt hade ökat sin gravitation och slukat några planeter. Cornelia tyckte att det var tur att dom planeter som det svarta hålet hade slukat var helt obebodda det höll Sera och Eron med om.
- Vi måste kolla vad som änder där borta. Sa Cornelia.
- Nej vi kan inte flyga närmare då sugs vi in! Skrek Sera.
- Jag vet det är det som är meningen, nu kör vi! Skrek Cornelia tillbaka.
- Va du kan inte mena alvar ska vi flyga rätt in i ett svart hål?!
Cornelia lyssnade inte på Sera och satte kursen rätt in i det svarta hålet. En hel massa färger syntes och pulserade i det svarta hålet och helt plötsligt blev det svart. Jag tror att det är därför det kallas svart hål. Sa Eron. Ett par gula ögon syntes i mörkret vad det än var så kom det allt närmare. En gigantisk varelse uppenbarade sig den hade en svart kappa med en huva så att man inte såg dens ansikte.
- Vem eller vad är du? Sa Cornelia.
- Det min lilla krake det behöver du ej veta. Sa den stora varelsen med en väsande röst.
- Det var länge sedan en varelse kom hit sist senast Sera var det din gammelfarfars far Barogons far som var här.
- Hur kan du mitt namn? Undrade Sera.
- Din far har vist inte berättat det för dig du förstår jag vet allt som har hänt och kommer att hända.
- Vem är du? Sa Cornelia.
- Om du så gärna vill veta vem jag är så får du besegra mig i strid.
- Ok jag antar utmaningen. Sa Cornelia.
Sera tyckte att det var korkat att ge sig in i en strid mot en motståndare man inte ens kunde se och Eron höll med Sera men Cornelia lyssnade inte utan gick rätt in i striden mot den mystiska saken. När dom kom närmare visade det sig att den svart klädda figuren var enorm Cornelia hade aldrig sett en så stor varelse förut. Sera tog sansen att säja vad var det jag sa. Vi borde kanske retirera. Sa Eron. Cornelias svar på det var: hur i all värden kommer man ut ur ett svart hål? Det kunde ingen riktigt svara på.
Å kolla ljus! Utbrast Eron. Cornelia styrde mot ljuset men det svarta odjuret var i vägen och den fällde upp kappan som i själva verket var dens vingar. På varje vinge satt det ett enormt gult öga kantad av tre sylvassa klor. Kroppen var smal och en svans med en sak som Cornelia fick till ett knivblad. Varelsen var mer skräckinjagande än i ens värsta mardröm. När Sera såg den så rykte hon till och Cornelia undrade vad det var som hade tagit till Sera. Den anföll skeppet med full kraft men Cornelia vejde undan skeppet i tid och kom igenom ljuset som var en portal i sista sekund. Dom var ute ur det svarta hålet men dom krasade rätt in i staden doragons mur. Som tur var blev ingen skadad. Dagen där på var Cornelia och Sera i biblioteket och plötsligt sa Sera: jag viste att jag hade set den där saken förut!
- Cornelia kolla här.
- Vad är det.
- En legend om Grox imperiets uppkomst jag trodde bara att det var en legend men jag hade vist fel.
- Vad menar du med det? Undrade Cornelia
I boken var en bild av den svarta demonen dom sett tidigare. Sera berättade att det fans en uråldrig legend som berättade om universums uppkomst, legenden löd: i tidernas begynnelse innan stjärnorna, innan planeterna och till och med innan det första svarta hålet så fans det bara mörker och dom få varelser som levde i det. Med tiden minskade antalet tills det bara fans en kvar, Winia. Våra förfäder kämpade mot Winia men dom kunde inte besegra den. Precis när folket trodde att hoppet var ute så kom en krigare från fjärran. Den mystiska krigaren lyckades försegla Winia i ett svart hål. Efter det försvann krigaren spårlöst och ingen har sett till henne sen dess.
- Henne? Sa Cornelia.
- Ja enligt legenden var krigaren en hon men tyst nu så att jag kan fortsätta. Sera fortsatte. Allt var i fred och harmoni tills för bara några hundra år sedan. Bargon av Grox imperiet kom till galaxens mitt och såg Winia. Winia hotade med att förstöra hela galaxen om inte han gick med på att skydda honom från galaxens övriga invånare. Bargon hade inget val än att anta Winias erbjudande. Med tiden som gick så föll historian i glömska bland folket och bara den kungliga familjen viste om det men med tiden glömde även dom. Sera stängde boken och höjde blicken. Med blicken fäst på Cornelia sa hon: det var inte allt några sidor i boken saknas. Cornelia tittade förvånat på Sera och plötsligt utan förvarning så kom Eron instörtande i biblioteket med ett papper i handen och såg ganska glad och upphetsad ut. Cornelia undrade varför Eron var så himla glad men allt föll på plats när han höll upp pappret. Det pappret var tydligen en gammal bit av en tempel karta. Och med en gång så rusade alla tre till skeppet för att åka till templet på planeten Amason.
Några timmar senare var planeten amason i sikte men det visade sig vara svårt att hitta en plats att landa på for att hela planeten var tät regnskog. Det slutade med att bensinen i skeppet tog slut och dom kraschade rätt ner i djungeln. När alla hade krånglat sig ut ur skeppet sp började Cornelia och Sera bråka om ven av dom som skulle ha tankat innan dom åkte. Eron la sig i bråket och påstod att det var Seras uppgift att tanka men Sera sa att det var Cornelias jobb. Cornelia trodde att Eron skulle tanka och Eron trodde att Sera skulle göra det. Dom var så upptagna av att gräla så att dom inte märkte att det var något i buskarna runt dem. Snabbt och helt utan förvarning så hoppade något fram ur buskarna och omringade dem. Vad det än var så riktade dom spjut mot dem och såg ganska arga ut. Cornelia gör något! Skrek Sera. Men så fort Cornelia närmade sig dom underliga varelserna. Men när hon kom närmare så sa en av dom något på ett okänt språk och bugade inför henne som om Cornelia var någon slaks gud eller nåt. Sera och Eron såg ganska förvånade ut och det var kanske inte så konstigt efter som dom för bara några sekunder sedan var omringade med en massa vassa spjutspetsar som pekade mot dem och nu bugade samma som riktat spetsarna mot dem för att Cornelia gick fram. Dom underliga varelserna visade Cornelia, Sera och Eron till deras tempel där några urgamla bilder var inristade i stenen. Bilderna föreställde en Gullis som slogs mot Winia.
- Cornelia det ser ju ut precis som dig på bilden. Sa Sera.
- Det kan vara vilken Gullis som helst. Svarade Cornelia.
- Det har du rätt i. Sa Eron
- Kolla det står något inskrivet under bilden. Sa Sera.
Sera blåste bort dammet och såg att det stod: Kiara den vackre av Gullis imperiet. Eron ryckte till och Cornelia med för Cornelias fulla namn var ju Cornelia den vackre av Gullis imperiet. Kan det vara så att du är en ättling till Kiara? Undrade Sera. Cornelia viste inte. Om bara vi hade haft dom försvunna sidorna i boken så kanske vi kan lösa det här. Tänkte Cornelia. Med det har dom ju inte. Sera gick tillbaka till skeppet för att reparera det och Eron följade med och lämnade Cornelia vid den stora stenen. Cornelia kollade på den bilden när hon plötsligt såg ett litet hål i stenen med samma form som hon hade på sitt halsband, Cornelia hade aldrig visat halsbandet för någon. Halsbandet var en liten amulett med en stor himmelsblå sten som om man kolade riktigt noga på den så kunde man se en liten inskription som var helt och hållet oläslig. Cornelia hade haft amuletten så länge hon kunde minnas och så vitt hon vet har hon aldrig tagit av sig det men kanske var hon tvungen att göra det för att få reda på sanningen om var hon kom från och vem hon var för så vitt hon viste var hon en föräldralös unge som hittades i skogen av en snäll kvinna som satte henne på ett barnhem och hur dom viste vad hon hette jo det stod på amuletten för om man kollar på baksidan ser man att det står Cornelia den vackre av Gullis imperiet inskrivet. Dom på barnhemmet sa alltid att hon som hittade henne hade hittat henne med amuletten runt halsen. Kan den var från hannes föräldrar? Det har Cornelia undrat länga nu. Cornelia tog va sig amuletten och satt den i hållet till hennes förvåning passade den helt perfekt och amuletten började glöda som solen själv. Sera och Eron såg ljuset och kom rusande i fullfart när dom kom fram så såg dom att en hemlig gång öppnades och ett altare av guld uppenbarade sig. På altaret lagg en gammal amulett nästan identisk med Cornelias men denhär hade en röd sten. När Cornelia närmade sig med sin amulett så började båda att glöda och texten i amuletten blev synlig. I texten stod det:

Kära Cornelia jag är så ledsen för det som hände men jag hade inget val än att lämman dig i skogen du fårstår din farmor Kiara den vackre av Gullis imperiet offrade sig själv för att stoppa Winia och din mor dog i en Grox räd din mor var tapper och dog en hedervärd död. Alldeles innan hon gav sig ut i striden så sa hon åt mig att ta dig så långt därifrån jag kunde och innan vi skildes åt gav vi dig amuletten som du säker har runt halsen just. Jag och din mor Hera den tappre av Gullis imperiet viste att du var ämnad för stora ting och du ska veta att det är med tungt hjärta jag skriver detta brev. Jag hoppas at vi ses en dag om inte också är borta när du läser detta. Som sista mening i detta brev så vill jag Seija åt dig att aldrig ge upp hoppet för även i dom mörkaste tider finns det alltid hopp så kom ihåg ge aldrig upp hur svårt det än är och vad som än händer sluta aldrig att kämpa för jag kommer aldrig att glömma dig Cornelia din far Terano den vackre av Gullis imperiet.

Det var med tårar i ögonen som Cornelia stängde brevet och sa till Sera och Eron:
- Vi måste hitta min pappa.
- Men Cornelia vi kan inte vi måste fokusera på att stoppa Winia. Sa Sera.
- Nej jag ska hitta min pappa och om ni vill stoppa Winia så får ni väll göra det. Sa Cornelia.
Efter långa och mycket enformiga diskussioner så fick Sera och Eron tillslut ge med sig för Cornelia var alldeles för envis för att ge upp men det fans ett problem, skeppet hade ju inge bränsle och det påpekade Eron. Efter det så började dom gräla om vem som skulle tanka igen. Mitt i diskussionen så syntes en skugga över deras huvuden och alla tre tittade upp och ett skepp syntes på himmelen. Ånej nu är det kört! Skrek Eron. Cornelia såg helt oförstående på Eron och fattade inget. En varelse strålade ner sig från skeppet och iakttog dom. Den hade en mörk kappa som täckte det mesta av den det enda som syntes var en spets av en näbb. Vad det än var så närmade den sig med hög fart och stannade alldeles framför Cornelia och tittade på hanne hed en kylig blick och sa:
- Vad har vi här? Gullis ledare och en Grox.
- Men jag da? Sa Cornelia.
- Tyst. viskade Sera.
Den märkliga varelsen fick syn på Cornelias amulett och ryckte till.
- Cornelia är det verkligen du?
Den mystiska varelsen tog av sig kappan och till allas förvånig så var det en Gullis som stod mitt framfördom och han verkade inte lita på Sera precis som Eron i börgan.
- Cornelia är det du?
- Vem undrar. Sa Cornelia
- Mitt namn är Terano den vackre av Gullis imperiet.
- Pappa! Ropade Cornelia full av glädje.
- Oj va stor du har blivit min älskling. Sa Terano
- Inte för att avbryta men snälla skulle vi kunna få skuts till doragon. Sa Sera.
Terano gick med på att boksera deras skepp till doragon men på vägen dit uppenbarade sig en enorm skugga med enorma gulla ögon.
- Winia! Skrek Eron.
- Pappa jag tar styrspakarna, Sera och Terano ta kanonerna, Eron hjälp mig att navigera! Ropade Cornelia
Vilken kapten. Tänkte Terano. Winia kom fram ur skuggorna och tittade på skeppet som för honom inte var större än en gråsparv. Han reste sina vingar och piskade med svansen som om han försökte hacka en hel sol i småbitar. Hur kom han ut ur galaxens mitt. Tänkte Cornelia.
- Skepp klockan tolv! Skrek Eron.
- Skepp? Men vad gör ett skepp här? Sa Cornelia.
- Det är ett Grox skepp. Sa Sera.
- Ickon din skit! Skrek Terano.
Winia slog mot deras skepp och träffade det med en enorm kraft. Eron meddelade att dom började komma farligt nära galaxens öga och bad Cornelia att vända om men istället för att göra som Eron sa så gjorde hon det motsatta och styrde rätt in mot det svarta hålet. Dom åkte rätt in i det svarta hålet och Winia följde efter in precis enligt Cornelias plan men innan dom är helt inne i det svarta hålet så måste dom bli av med Ickon. Sera, Terano skut ner Ickons skepp. Sa Cornelia. Men det var nog lättare skackt än gjort för Ickon var bakom Winia. Sera försökte skuta runt Winia men det funkade inte särskolt bra eftersom Winia var så himla stor. Till slut lyckades Sera få in en träff på Ickons skepp så att det inte kunde förfölja dom mer det var i alla fall vad dom trodde.
- Cornelia! Winia knappar in på oss. Skrek Terano.
Winia missade precis och om dom skulle bli träffade en gång till så lägger motorn av och det skulle innebära katastrof för om motorn la av på väg in i ett svart hål viste ingen riktigt vad som skulle hända. Cornelia vejde undan ytterligare en attack och flög rakt in i det svarta hålet. Winia kom efter i en rasande fart uppeldad av hat och ondska. Eron började bli orolig för vad Cornelia än hade för plan så kände han på sig att det var något riktigt farligt. Eron ta över styrningen! Ropade Cornelia. Cornelia sprang bak i skeppet och hämtade en väldigt stor pil som Cornelia gjort på basen en dag när hon hade haft tråkigt men enligt Sera så såg den mest ut som en pinne. Vad ska du göra med den där? Undrade Sera. Cornelia svarade inte utan satt sig på golvet med pilen i knät.
- Vad  i all värden gör du! Skrek Sera.
- Du får se.
Cornelia gick till vapenförrådet och tog fram sitt giftblad och fäste det på pinnen vilket var svårt för den var helt krokig. Cornelia skynda dig! Ropade Eron från styrspakarna.
- Allt är kart nu måste ni här ifrån. Sa Cornelia.
- Men du da? Sa Eron.
- Jag klarar mig ta er bara härifrån! Ropade Cornelia med tårar i ögonen.
- Nej vi gör det som ett lag som vi allt id har gjort. Sa Sera.
Anledningen till att Cornelia vägrade låta dom vara kvar på skeppet var att hon hade tänkt köra rätt i mot Winia och sticka pilen rätt i hjärtat på den svarta demonen men Eron och Sera vägrade att lämna skeppet och till slut fick Cornelia ge med sig. Det var allt eller inget. Cornelia styrde rätt mot Winia och precis innan koalitionen så lutade Cornelia sig fram och kysste Eron sedan blev mörkret totalt. Det blev en fullträff. En enorm explosion syntes över hela galaxen och lyste upp även dom mörkaste värdarna med ett skarpt vitt ljus som sedan dog bort i tystnad och sen kom tryckvågen som kunde kännas av många miljarder ljusår bort vilket tydde på att galaxens öga var besegrat och en ny era har tagit sin början med ter nya väktare. Invånarna i galaxen kom alltid att minas deras mod och en ny legend var född. En legend som kom och föredra galaxen för all framtid.




                                       SLUT
detta är uppföljaren till gullis test.
© 2011 - 2024 cynderplayer
Comments0
Join the community to add your comment. Already a deviant? Log In